Min Morfar Sven.se
Mormor Henny
Mormor Henny
Det här kortet har Christina inramat och kan titta på hur mycket som helst för just det här fotot på Henny skänker Christina mycket glädje.
Henny var så ljuvligt vacker och söt. Henny hade stora violblå, vackert "mandelformade" ögon. Om det var något oförglömligt med mormor Hennys ansikte så var det också hennes vackra ögon och milda blick, ja hela hennes härliga kvinnliga utstrålning, hon var helt enkelt fantastiskt fin.
Det var verkligen sant privilegium att just Henny blev Christinas mormor! Även om Henny var äldre, 55 år när Christina föddes 1964 så var det mormors godhjärtade själ och ansiktsuttryck som blev oförglömliga. Henny gav allt i sitt liv och tog vara på varenda livsminut, precis som morfar Sven, de två var ett makalöst par tillsammans!
När man växte upp med mormor så var den milda blicken i hennes vackra ögon, ögonens uttryck som fullständigt betog en och hennes enormt
stora omfamnande mjuka vänlighet och goda hjärtlighet. Mormor Henny, var fullständigt helt underbar! Christina kan oförglömligt fortfarande se och höra henne i minnet.
Sen var det ju också så att mormor Hennys hade stort sinne för att klä sig vackert och smakfullt stiligt. Klänningen Henny har på sig med vackert skuren
hals och söta blommorna på den sin fina klänning var ett signum för Henny.
Mormor Hennys fina familj i Skien Norge.
Bakre raden från vänster. MORMOR Henny, Birger, Peder.
Främre raden från vänster. Marry, MOR Magna Anette, Erling, FAR Henrik, Else Marie.
Mormor Hennys mor hette Magna Anette. Magna gifte sig med Henrik Oscar Hansen. De bodde i ett hus på Böleveien i Skien Telemarken Norge
Hennys mor Magna Anette var dotter till Ole Knudsen och Gurine (Gina) Amalie Amundsdotter.
Mormor Henny föddes 20 juni 1909 på Böleveien 53, Skien Norge, Telemarken. Henny var tredje barnet av en syskonskara av sex barn.
Birger född 7 september 1904.
Else Marie född 2 mars 1907.
Henny född 20 juni 1909. (Sven Axelssons hustru och älskade röda ros).
Peder född 25 november 1915.
Marry född 27 november 1917.
Erling född 16 maj 1920.
Birger Hansen gifte sig med Astrid och fick en son, Kjell född 23 november 1926. Birger skiljer sig från Astrid och gifter sig med Hulda (Timland) och
de får dottern Evelyne född 28 mars 1928. Evelyn Hansen gifte sig med Anders Roughtvedt och får två barn. Bernt och Geir.
Else Marie Hansen gifter sig med William Wahlström. De får sonen Helge född 17 november 1940, sonen till Thorbjörn William född 22 september 1942 och ytterligare en son Roger född 18 februari 1947. Thorbjörn William Wahlström gifter sig med Hege Skoftedalen och får två barn. Terje född 31 december 1966. Lene född 23 februari 1971. Roger Wahlström gifte sig med Karin Hansen och de får fyra barn. Stephen född 16 juli 1973. Camilla född 23 mars 1976. Espen 4 januari 1972 och Caroline 22 maj 1981.
Henny Hansen gifter sig med Sven Axelsson från Fritsla, Västra Götaland Sverige och de får en efterlängtad dotter, Turid Marianne som föddes 21 maj 1944.
Peder Hansen gifte sig med Ruth Marum och de får tre barn tillsammans: Helge född 21 juli 1952. Kari född 6 februari 1955. Per född 27 augusti 1959.
Helge gifter sig med Aud Kleppe. De får två barn. Gry född 30 september 1974. Mats 6 mars 1985. Kari gifte sig med Borgar Karsten Heimdal och de får
två döttrar. Anniken född 11 juni 1979. Kine född 17 september 1983. Per gifter sig med Bente Thorskilsen och får tre söner. Henrik född 15 januari 1981.
Magnus född 24 maj 1987.
Marry gifte sig med Birger Johannessen och de får en son Eigil Johannessen född 8 april 1948. Eigil gifte sig med Heidi Hansen. De får två söner,
Wegard född 4 januari 1974. Runar född 2 juli 1976.
Erling Hansen gifter sig med Åshild. De får en son Nils Henrik Hansen född 28 augusti 1954. Nils Henrik gifte sig med Heidi Haukelien och får tre döttrar. Marte född 7 augusti 1985. Ina född 29 maj 1988. Anja född 23 september 1990.
Från höger, lilla söta Henny, storebror Birger och storasyster Else Marie.
Docksöta lilla Henny.
Magna Anette Hansen, Hennys söta mor.
Enormt elegant och vacker dress Magna hade på sig och väldigt tjusig hatt som passade henne perfekt.
Klädmode med mera, live filmning från 1900 talet och framåt. (Berättar röst och musik).
Magna Anette på äldre dagar som Christina också minns sin gammelmormor, så här såg hon ut när Christina träffade henne när hon var med mormor Henny i Norge, till Skien åkte mormor minst en gång per år för att umgås med sin kära familj.
Titta på fint broderade duken och den fina kaffeservisen!
Om morfar Sven och mormor Henny var de snällaste, vänligaste människorna som Christina någonsin hade träffat så var gammelmormor Magna ännu snällare, fast det trodde man ju inte gick!
Mormor Henny från vänster systern Mary och systern Else, far Henrik och mor Magna.
Foto ute i trädgården vid älskade huset på Böleveien 53 i Skien Norge Telemarken.
Mormor Hennys goda smak på kläder går inte att ta miste på, vilken fin klänning, titta på de fina detaljerna på kjol/blus så fint skurna, kragen och puffärmarna, enfärgad klänning men syns mest av klänningarna som systrarna valt att ha på sig. Henny hade god smak och var så ljuvligt söt, likt en filmstjärna och visst kan man se här hur lik Henny var sin mor Magna! Mest lik av alla systrarna tycker Christina...
Tre systrar, från vänster lillasyster Marry, mellansystern Henny och storasyster Else Marie. Kortet togs ute i trädgården vid Hennys älskade barndomshus
i Skien Norge. Fotot kan vara från 1936...
Henny sällskapar med Sven och ska snart gifta sig och flytta till Sverige, till Fritsla i Västra Götalands Län.
Titta på Hennys val av klänning, återigen syns hennes klänning mer än syskonens... Fin längd på klänningarna. Se hur Henny håller kärvänligt, tryggt sin hand på lillasystern Marrys arm...
Att var nära varandra och hålla om varann, hålla sin arm på eller om, att omfamna varandra var något som alltid gjordes av släktingarna i Norge, det var alltid väldigt varmt kärt nära varandra och kramande måna om varandra. Det var tvärtom med den svenska släktlinjen som tog mer artigt i hand för att hälsa eller tog upp handen för att vinka en hälsning...
Söta fina Henny byter mjölkkanna... Ett härligt kort på Henny!
Vilken fin byxdress, snyggt skuret linne och midjehöjden på byxan, snyggt. Fast det var ändå vardagskläderna som Henny hade på sig...
Två oerhört tjusiga systrar, från höger Henny och Marry. Se hur Henny håller om Marrys arm...
Nog vände man sig om för att titta på de här två vackra damerna när de promenerade förbi! De gick säkert inte obemärkta förbi...
Ser ut som ett foto från en modetidning från 1930 talet. Hatt och kappa i olika varianter men skorna har Henny och Marry valt att ha
likadana.
Henny och Marry var väldigt nära varandra under hela sina liv och umgicks så mycket de kunde.
Stiliga, vackra morfar Sven med sin fina utstrålning och charm. Mormor Hennys fina bror Peder Hanssen. 1940 tal. Peder är och hälsar på
sin syster Henny i Fritsla Sverige.
Morfar Sven berättade när han spelade schack med en norrman i en landskamp, Sverige-Norge-Danmark. Norrmannen frågade om han inte ville korrespendera med en norsk pike? "Du är tokig", sa Sven när han kom med sitt förslag. "Du ser ju själv vilket trassel jag har med den dam du försöker
knipa för mig! Ska jag då börja trassla med en till?!"
Men Sven började i alla fall brevväxla med piken, Henny Hansen och "väl var det för jag vann min hjärtats dam för hela livet!"
När Henny fyller 26 år 1935 skriver Sven ett brev till sin "Livs Dam" sin "Älskade Röda Ros" och Sven skriver brevet på norska.
Brevet har översatts till svenska.
Gratulerer på 26 ars dagen 20 juni 1935
Henny!
Djupt i min själ en tanke till mig tar tillbaka till vännen så kär.
I dag jag vill minnas att du fyller år, min hälsning till dig jag frambär.
Så vill jag dig hylla så hjärtligt igen i en dikt jag har skrivit om dig.
Bland vänner jag har har, har du blivit den vän som alltid är kärast för mig.
Säg du mig Henny har du mig glömt och allt som varit en gång?
Det har inte jag. Nej allt har jag gömt i min minnets klingande sång.
Tror du ej då det jag skriver idag, det ärligt ur hjärtat mitt går.
Jo, säkert det och till dig sänder jag, min hyllning när du fyller år.
Bland vänner jag har, har du blivit den vän som alltid är kärast för mig.
Min hyllning blir enkel, ty enkel är Sven, den som skriver till dig.
Jag tror du räknar dagarnas lopp. Jag tror du säger som så:
I kväll vill jag lyfta ögonen upp, i kväll vill jag livet förstå.
Så tänker du säkert tillbaka min vän på ungdomens underbara år.
Då säger du säkert, nej aldrig igen de underbara åren jag får.
En blomma jag ville så gärna dig ge, en blomma av rödaste ros.
Men dikten jag skrivit får hyllningen bli, till dig som min tanke är hos.
Hjärtliga hälsningar!
Fritsla den 20 juni 1935
Sven Axelsson
Sweden
Sven och Henny gifter sig den 26 juni 1937 i Metodistkyrkan, Hennys hemstad Skien Telemark Norge.
Mormor Henny sa alltid att när hon tittade på sitt bröllopsfoto var hon väldigt besviken över sin bröllopsbukett som tyvärr hade slokat på
självaste bröllopsdagen... Men kärleken övervinner allt! Morfar Sven fick sin älskade skimrande rödaste ros! "En blomma av rödaste ros" som
morfar Sven skrev i ett av sina brev till Henny.
En sång som morfar Sven tyckte mycket om och som han spelade många, många gånger var "Tiotusen Röda Rosor" skriven av Thore Skogman.
Tio Röda Rosor, Jan Höiland 1967.
https://www.youtube.com/watch?v=a42C4iLBe2Q
Tiotusen röda rosor vill jag skänka dej,
Tiotusen röda rosor i ett fång.
Du ska ta dem som ett
Sommarminne i från mig,
Tiotusen röda rosor och min sång.
Många gånger har jag varit kär
Men aldrig lika kär som nu,
Och kärleken är du.
Tiotusen röda rosor vill jag skänka dej,
Tiotusen röda rosor i ett fång.
Mycket lyckliga familjen Axelsson, Sven och Henny och älskade lilla dottern, Turid Marianne, 1944.
När Sven och Henny ingått äktenskap bestämmer de sig för att bo i Sverige. De bosätter sig i Fritsla, Svens barndomsort. Första bostad blev en liten lägenhet hos Svens bror Mats och hans fru Judit som hade ett eget hus i Fritsla. Därefter hyrde de en lägenhet hos Algot och Anna. Det finns en historia om Algot. Han åkte med Amerika båten med målet att bli rik. Men inte för att emigrera utan för att han skulle vaska guld. Algot vaskade guld i Amerika så pass mycket att han blev rik och hade råd att bygga ett eget hus i Fritsla. Det påstås att det är därför som bostadsområdet kallas för "Vilda Västern".
Efter sju år, sista året under andra världskriget, 1944 föds Sven och Hennys efterlängtade dotter. Hon får namnen Turid Marianne. Norska namnet Turid från Henny och namnet Marianne från Sven.
Turid Marianne, 1944.
Turid Marianne föddes den 21 maj 1944 kl 11.25 och vägde vid födseln 3 190 g och var 42 cm lång. Håret var svart och ögonen blå. Det var dr Brink som
var läkare denna dag och Barnmorskan hette Judit och Sjuksköterskan Eva.
Direktgratulationer/Telegram samma dag skriver Henny i Lillans Bok kom från morfar Henrik och mormor Magna Skien Norge och Morbröderna, Birger, Peder och Erling. Mostrarna, Else Marie och Marry. Från Sverige, gratulationer och blommor: Faster Maria (Maja) och Faster Beda, Judit, Algot och Anna,
Eivor och Maj, Arvid och Gullan.
Henny skriver i Lillans Bok, Turids bok, om alla fina gåvor som Sven och Henny fick. Adolf och Alma Kopp gåva: Klänning, kofta, mössa och sockar. Maja och Eivor Bodin: Kofta, mössa, sockar. Birgitta Bodin: Skramla. Judit och Junis Axelsson: Klänning. Mona Östergren och Frideborg: Klänning och konfekt. Tant Signe Bergström: Tyg. Morfar Henrik och mormor Magna: Dockevagn. Moster Marry och Morbror Erling: Ny skål. Morbror Peder och Morbror Erling: 2 par skor, (3 år). Sven och Henny fick många fler gåvor. Henny hade skrivit in dessa gåvor i Turids bok.
Fritsla kyrka, i samhället Fritsla i nordöstra delen av Marks kommun. Tillhör sedan 2010 Fritsla-Skephults församling (tidigare Fritsla församling) i
Göteborgs stift.
Turid döps i svenska kyrkan, i Fritsla Kyrka den 2 juli 1944, kl 11.00 av Prästen Herder Block.
Några dopgåvor som Henny skriver om i Lillans Bok: Faddrarna Adolf och Alma Kopp: Halskedja samt 10 kr. Moster Marry 100 kr. Morfar Henrik och
mormor Magna: 50 kr. Farfar Axel och farmor Alma, Faster Maria (Maja) och Beda, Farbror Mats. Algot, Anna, Arvid, Gullan, Eivor och Selma: 53 kr.
Historia om Fritsla Kyrka:
Nuvarande Fritsla Kyrka, stenkyrka uppfördes 1848-1849 av byggmästaren Per Pettersson från Sandhults socken efter ritningar av arkitekt Abraham Pettersson. Invigdes 1851 av biskop Anders Bruhn.
Kyrkan består av rektangulärt långhus med ett något smalare halvrunt kor i öster. Vid västra kortsidan finns kyrktornet som kröns av en öppen lanternin. Huvudingången finns i tornets bottenvåning och ytterligare ingångar finns mitt på långhusets nord- och sydsida. Sakristian är inrymd bakom altaret. Kyrkans ytterväggar och innerväggar är vitputsade och har stora rundbågiga fönster. Långhuset har ett tegeltäckt sadeltak.
Vid en stor renovering 1949, som betalades med donationsmedel, byttes bänkarna ut, interiören målades om och sakristian utvidgades. Vid nästa renovering 1973 tillkom utrymmen under läktaren. Rummet till vänster, andaktsrum, kallat "brudkammaren", med altare och där finns 1700-talsmålningarna från den gamla kyrkans läktarbröstning. På höger sida finns ett allmänt församlingsrum.
Så söt liten Turid Marianne. Vacker klänning med lilla fina smycket...
Turid Marianne ca 1950
Turid fick följa med tidigt till Hennys käraste Skien i Norge!
När Turid var 2 år packades resväskorna och Turid följde med Henny på tågresan från Fritsla Station ända till Norge, Skien. Det var en lång resa som tog ett antal timmar men det var en oerhört trevlig resa och alla de träffade under tågresan var så vänliga. Henny skriver alla årtalen om de första åren som Turid var med på resa till Norge fram till skolåldern, 1946, 1947, 1948, 1949, 1950 och 1951.
Älskad liten dotter, Turid Marianne ca 5-6 år, ca 1949. Foto vid Häggån i Fritsla Turid fotograferad på en mycket viktig plats för morfar Sven.
Se utomhussimskolan.
1949 när Turid är 5 år får hon sin första post skriver Henny. Posten lämnades från Birgitta och Malin i Norge till mormor Magna.
Ett foto på Turid 1950 tal vid skolstart av årskurs 1.
Turid Marianne, 15 år.
Morfar Sven var morbror till Gunnar Svensson som var Svens systers Marias andra son, Gösta (som tecknade så skickligt också till Svens dikter) och Gunnar Svensson var bröder. Troligen är det Gunnar som tar fotografiet. Gunnar arbetade som chef för en avdelning på Ludvig Svenssons i Kinna. Här är Gunnars fina fru Eivor till vänster och dottern Maj-Britt. MajBritt får senare en lillasyster, Ulla. Från höger Sven och Henny och dottern Turid. Så tjusiga och välklädda damerna var och de små flickorna i sina välsydda kappor.
Majbritt och Turid var jämnåriga och lekte mycket med varandra när de var små. Turid föddes i maj 1944 och MajBritt 3 månader senare.
Kan det vara 1:a klass? Turid sitter framtill, 3:e till vänster, 1950 tal.
Foto Fritsla.
Turids, 11 år, skolklass. 1955-1956. Turid 1:a eleven till vänster, första raden uppifrån. "T. Axelsson".
Lite historia om svenska skolan:
Folkskola var den obligatoriska primärskola i Sverige som blev lagstadgad 1842 och gav barn baskunskaper i olika ämnen. Experiment under 1950- och 1960-talet försökte man med enhetsskola i vissa kommuner och skoldistrikt men skolformen var så gott som avvecklad i början av 1970-talet då parallellskolesystemet upphörde i Sverige.
Under slutet av 1950-talet fattade man beslut om att omorganisera skolan. 1962 kom beslutet om hur man skulle göra. Då bestämde man att folkskolan, realskolan och flickskolan skulle avvecklas och en 9-årig grundskola skulle skapas. och att grundskolan skulle delas in i tre olika stadier med låg-, mellan- och högstadium. På högstadiet skulle 7:an och 8:an hållas samman med utrymme att individuellt få välja vissa ämnen. År nio skulle vara indelad i nio linjer varav en skulle vara gymnasieförberedande, och åtta allmänna och yrkesförberedande. På den här tiden hade läraren hand om alla ämnen förutom slöjden som vaktmästaren på skolan oftast hade. Skolan brukade vara strikt och fokuserad på lydnad och disciplin. Välskrivning och läsning var viktigt. Barnen hade läxor och läxförhör. Klarade man inte dem fick man gå om ett år.
Seniorportalen.
7-årig folkskola lagstadgades 1936 och från 1950-talet började 8-årig folkskola bli lagstadgad. Samundervisning tillämpades i den svenska folkskolan. Man hade klasslärare, folkskollärare och småskollärare, inte ämneslärare som i läroverken, med undantag för praktiska ämnen, skolkök, slöjd och gymnastik med lek och idrott. Böckerna fanns i en bänk. Skolaga tillämpades; från slutet av 1800-talet minskade användandet av agan och år 1958 förbjöds agan helt. Med enhetsskolans och grundskolans framväxt i Sverige under efterkrigstiden upphörde folkskolan i början av 1970-talet. Kvarlevor från folkskolan kunde märkas i grundskolans låg- och mellanstadium (skolbänkar, klasslärare), medan högstadiet hämtade inspiration från läroverken (ämneslärare med mera). En folkskola hette ofta ”folkskola” i namnet, medan enhetsskolan/grundskolan oftast bara ”skola” i namnet.
Wikipedia.
Sven och Hennys hus. Baksidan av huset. Sovrumsfönstret ses på kortet, ett av Christinas favoritkort. Morfar Sven tyckte mycket om klart djupröda rosor och mormor Henny planterade en vacker röd rosenbuske som växte frodigt utmed husväggen. När mormor Henny hade sina barnbarn på övernattningsbesök fick de sova bredvid Henny i dubbelsängen.
Fönstret till sovrummet var alltid öppet på kvällen 12 månader om året då Henny vädrade ut inomhusluft och de stora fluffiga äkta duntäckena vädrades i fönstret. Så när det var dags att lägga sig doftade hela sovrummet fräscht även duntäckena och sen var det svalt i rummet. Alltid innan mormor Henny skulle sova läste hon Hemmets Journal eller Allers och då passade Christina också titta på när hon låg bredvid, med huvudet på mormor Hennys axel
i dubbelsängen... Då var det bara Henny och Christina. Fint minne från en helt underbar barndom!
Mormors Pionbuske. Turid tar kortet när mormor håller om en blomsterknopp med sin hand. Mormor är mycket stolt över sin otroligt vackra blommande Pionbuske! Ett oförglömligt minne från en ljuvlig sommar!
Ser ut att vara pionsorten, på latin: Paeonia lactiflora‘Bowl of Beauty’.
Så bedårande fin med Rosa blomblad, fylld gulvit mitt, doftande.
Mycket vacker, anemonblommande rosa-cremegula blommor.
Medeltidig blomning. Bra till snitt. Höjd 0,8 m. Läge: sol-halvskugga.
Mormor Henny tyckte mycket om Lupiner och odlade en slänt med Lupiner och vita Prästkragar som fick växa fritt nedanför slänten ingången intill huset. Husets ingång syns upptill vänster på kortet.
Sven och Hennys trädgård sett baksidan av huset, Hägnevägen 4 i Fritsla.
Norsk Spirea
'GREFSHEIM'
Riklig vårblommande buske!
Christina upptäckte när hon nyfiket granskade lite närmare ett kort på mormor Hennys fina buske invid ingången till huset, att sannolikt har busken en historia. Nu började sökandet om vad busken kunde heta... Nedanför busken, Norsk Spireakan man se ett av de härligt blommande äppelträden. Morfar Svens favoritäpplen var Ingrid Marie men i Sven och Hennys trädgård hade de planterade andra röda äpplen, dock inga gröna äpplen.
Troligen har Henny tagit med sig busken från sitt älskade barndomshem på Böleveien i Skien. Busken som heter, Norsk Spirea blommar med ett fantastiskt vitt flor i april - maj. Varje gång mormor tittade på sin fina buske, Norsk Spirera påmindes hon med all säkerhet om sitt kära Böleveien i Skien! Buskens växtsätt är brett och tätt med överhängande grenar och skott. Busken kan bli 1-1,5 meter hög och lika bred. Klarar de flesta jordar. Föredrar soliga lägen. Friväxande och blommande exemplar uppskattas av våra pollinatörer. Bladen är små, grågröna lansettlika och får en vacker gul höstfärg. Kvistar
kan plockas in för drivning i blom tidigt på våren.
Norsk Brudspirea kan också användas till häck. Väldigt fin som formklippt häck. Som häck kan den beskäras direkt efter blomning för att säkerställa knoppbildning. Christina vill minnas att den doftade gott...
Även om den är en vanlig buske i många trädgårdar så är just denna buske, speciell med en älskvärd historia! Hennys historia...
Nyligen upptäckte Christina en detalj på ett foto vid källardörrarna, nederst på baksidan av huset (bredvid sovrumsfönstret). Där hade Sven och Henny planterat sitt eget Paraplyträd. Henny behövde aldrig något parasoll för trädet skuggade så bra. Och det var där under trädet som morfar Sven satte sig när Christina och Anette som tonåringar var och solade, flera timmar i trädgården!
Foto: Svens och Hennys härligt röda hammocktak och deras Paraplyträd!
Ett foto på hur trädet kan se ut när det inte är klippt, dock inte Svens och Hennys Paraplyträd.
Tror trädet är och heter på latin: Ulmus glabra. Kronan är tät med uppåtgående huvudgrenar med utböjda spetsar. Högt träd med rak stam. Bladen är hela med korta bladskaft, sned bladbas. Översidan är sträv av små borstlika hår. Bladen sitter i ett och samma plan. Har runda blomknoppar i nedre delen av skotten och smalare bladknoppar längre upp. Blommar i slutet av april. Frukten är en liten nöt omgiven av en oval vinge.
Foto av Turid på baksidan av huset. Ett av mormor Hennys 3 - 4 äppelträd, 1980 tal.
Detta år blommade det rikligt! Massor av äpplen var att vänta. Henny tyckte mycket om äpplen. Christina kommer i håg hur hon tyckte mycket om att göra äppelmos som bara Henny kunde göra på ett sådant där underbart gott sätt. Kan än i dag förnimma doften då mormor Henny kokar sitt äppelmos i köket, bara av att skriva orden, glömmer det aldrig.
Sen åt man äpplen hos Sven och Henny i massor och självklart fick Turid med sig hem, en påse äpplen.
Äppelpaj med vaniljsås älskade morfar Sven! Och vaniljsåsen som Henny gjorde på sitt norska vis kunde ingen annan göra, den var ljuvlig. Ibland kunde Sven och Henny bara äta äppelmos med lite mjölk eller grädde till som efterrätt... Hm, gott!
Det är verkligen enkelt att göra äppelmos, så enkelt att man kort och gott bara kokar äpplena och har ner i en burk. Det kommer att finnas ett recept på äppelmos på menyn, matrecept!
Tror även Henny gjorde torkade äppelringar...
Alla äpplen och grönsaker, rotfrukter och bär o s v förvarades i källaren i ett svalt utrymme där morfar Sven hade byggt många trähyllor och trälådor till förvaring.
Svens 50 års dag, Finrummet i det nybyggda egna huset. Sven, Henny och Turid! Tavlan som hänger ovanför bokhyllsdelen har Henny broderat. Henny har också virkat duken i spetsgarn som ligger på bordet bredvid Turid. Mormor Henny kunde ofta bära broscher och det tyckte Christina var så vackert.
Christina tycker extra mycket om fotot. Morfar Sven är så lycklig och så extra fin på sin högtidsdag!
Sven bestämde sig för att bygga hus åt sig och sin Henny. De såg ut en tomt i Fritsla 1952 och designar och bygger sitt eget hus med adressen, Hägnevägen 4 i Fritsla. Här bor familjen, Sven, Henny och dottern Turid. Sven bor i sitt hus fram tills han blir 82 år.
På härliga trädgården odlades potatis, morötter, kål och blomkål, jordgubbar, krusbär, sockerärtor, röda och svarta vinbär m.m. Äppelträd planterades och massor av vackra blommor som Sven och Henny pysslade om och höll välskötta sin trädgård. Gräset klipptes regelbundet och gräsmattan var mycket noggrant välklippt. Huset hade en jordkällare och i den förvarade mormor allt som odlats i trädgården. Saftflaskor, syltburkar, grönsaker och massor av potatis som de kunde äta av under hela året.
Mormor Henny älskade sitt barndomsland Norge. Under vår uppväxt pratade hon alltid norska. Mormor Henny var kramig och omfamnande, strålade av glädje varje gång vi träffades och vi älskade innerligt vår mormor Henny, mycket högt. Vi hade också stor respekt för våran mormor. Vi kunde leka i timmar hos mormor Henny och morfar Sven. Det fanns inga datorer eller mobiler och inte heller så mycket TV program på 60 - 70 talet så det blev mycket fantasi lek och bus både ute och inne... Något som alltid roade Sven lite extra det var när Henny låtsades vara en häxa och jagade oss genom hela huset, oj vad vi sprang, runt runt, Henny fick inte ta fatt oss! När man öppnade ytterdörren i huset för att gå in, fanns först hallen och den var en bit in, så såg man dörren till TV rum och bredvid finrummet. För att skilja rummen åt fanns det två stycken skjutdörrar emellan. När man tittade åt höger gick hallen vidare framåt och där var köket. Finrummets dörr var vid köket, där bjöd Henny alltid oss på högtidliga middagar som vid jul och vissa helger när hon hade gjort sin goda söndagsstek! Så det var praktiskt att köket fanns bredvid. På helgerna hade vi traditionen att besöka mormor och morfar och då åt en god vällagad middag som mormor hade gjort omsorgsfullt. "Söndagstek", mör och saftig, välkryddat med brun sås och kokta potatisar, tillbehör lättkokta ärtor och vinbärsgelé. Doften som kom när man öppnade dörren glömmer man aldrig! Här mellan rummen kunde vi alltså springa förtjust skrikande och tjutande, runt, runt... och Sven han satt i köket bland all livfullhet och var nöjd och belåten, skrattade gott åt det hela... Henny brukade sluta när hon såg Christina och Anette blev trötta och svettiga... Ja som ni kanske förstår varade leken en bra stund innan det skedde!
Vi skulle mycket väl ha kunna varit en del av Barnen i Bullerbyn. Fast vi inte hade ladugårdsdjur omkring oss så var barndoms lekars fantasier lika på många sätt... Några barn som bodde grannar med morfar Sven och Henny i Fritsla och som vi lekte ofta med var Karin, Regina och Carina Bylin som var ca 3 år äldre än Christina. Uppe vid backen bodde ett äldre par som vi inte kommer ihåg namnen på men de hade efternamnet, de Pauli och var mycket snälla. När deras barnbarn, flickor var på besök, lekte vi tillsammans.
Det blev verkligen en glad, härlig och stärkt energi att ta med sig in i vardagen. När vi skulle åka hem igen var vi ledsna att behöva åka från mormor och morfar. Vi hade gärna varit hos morfar och mormor 24 tim om dygnet. Kan fortfarande se morfar och framförallt älskade mormor vinka till oss från trappan på Hägnevägen 4 i Fritsla när vi åkte hem igen, tills vi inte såg mormor längre... Åh vad vi längtade tillbaka!
Christina är den i familjen som mest har tyckt om inredningen som mormor Henny skapade i sitt nybyggda hus på 1950 talet. Själv har hon skaffat, när så har varit dags, också nya möbler med design som mormor Hennys. Tidlös och mycket hemtrevlig design tycker Christina! Likaså tillbehören som vasarna, hemsydda gardinerna, mattorna, hemvirkade spetsdukarna, tavlorna, ja allt, det var så mysigt.
Trailer Om Oss Barn i Bullerbyn.
https://www.youtube.com/watch?v=njaraxgQPYM&list=PLSO2Z11RAEBTSmUvTP53LRtnCC6RR1qBo&index=1
Sagostund med Astrid Lindgren, "Vår i Bullerbyn".
https://www.oppetarkiv.se/video/7141885/sagostund-med-astrid-lindgren-var-i-bullerbyn
Turid träffar Christer Sjöö när han gör militärtjänsten i Borås och de börjar sällskapa. Bland annat äter de middag på Militärpalatset i Borås. Turid och Christer förlovar sig i Norge, Skien. Hennys hemort den 24 juli 1963. Turid och Christer valde att göra sin förlovning i Hennys älskade barndomsstad, Skien Norge. En oförglömlig dag för Sven och Henny! Annonsen sattes in i tidningen.
Turid och Christers Sjöö bröllopsdag, Fritsla kyrka, 28 mars 1964.
Turid och Christer gifter sig i Fritsla kyrka, Påskafton, 28 mars 1964. Elegant och stiligt bröllopspar. Turids välbundna bröllopsbukett består av fräscha vackra, klarröda rosor!
Turid och Christers bröllopsfoto, 28 mars, Påskafton, 1964. Turids klarröda bröllopsbukett var så fint välbunden och varenda klarröda ros var fräsch och vacker under hela bröllopet! Till Hennys stora glädje. Ett mycket lyckligt par!
Turid Marianne och Christer Folke Sören Sjöö bosätter sig i Vänersborg efter giftermålet. Christer är uppvuxen på Vargön.
Fritsla Kyrka interiör.
Christina, Maria 1964.
Dottern Christina, Maria föddes på Vänersborgs BB, kl 02.30, augusti 1964. Vid födseln vägde Christina 3 190 kg och
var 50 cm lång.
Namnet Christina fick dottern efter pappa Christer men namnet var också var populärt under 60 - 70 talet, då hade Turid, namnet Christina i extra åtanke med anledning av namne, Prinsessan Christina Bernadotte, Kung Carl XVI Gustafs syster. Prinsessan Christina är liksom Turids dotter, född i augusti månad. Maria är ett släktnamn bl a efter morfar Svens äldsta syster, Maria (Maja).
Kung Carl XVI Gustafs äldre systrar Margareta född 31 oktober 1934, Birgitta född 19 januari 1937, Désirée född 2 juni 1938
och syster Christina född 3 augusti 1943, deras namn var mycket populära i namnstatistiken under 1940, 1950 och 1960 talet .
Christinas pappa, nyblivna småbarnspappan Christer Folke Sören Sjöö Vänersborg 1964.
Nyblivna fadern, Christer Folke Sören Sjöö sätter in födelseannonsen om sin förstfödda älskade dotter, Christina 1964
till VD, vilket blev en kontant kostnad på 10 kr.
Christinas Marias dopdag, 1:a advent 1964.
Christina döps 1 advent, 29 nov 1964 i Vänersborgs kyrka av Prosten, Svaren. Gudföräldrar var Hans och Ingrid Wallsten. Ingrid Wallsten var Christers syster. Läs mer om Gudfar Hans Wallsten på menyn. "Hans Wallsten".
Mormor Hennys syster Marry och Hennys mor Magna ger dopgåva, ett silverskrin i äkta silver. Christina Maria fick bl a en mycket kär gåva från Ruth (mormor Hennys bror Peders fru) och Åshild (mormor Hennys bror Erlings fru). Ett sött litet ljusblått emaljhjärta i 18 karats eller 24 karats äkta guld med ingravering på baksidan på norska, Bibliska texten, "mönsterbönen",
Fader Vår:
Vår far som er i himmelen.
Hellige varde navnet ditt;
kom til ditt rike; la din vilje skje på jorden som i himmelen;
giv oss vårt daglige brød i dag;
og tilgi oss vår gjeld, slik vi tilgir dem som bryter mot oss;
og led oss ikke i fristelse,
men red oss fra det onde;
for riket er ditt, og makten og herligheten til evig tid.
Amen.
Fader vår, som är i himmelen.
Helgat varde ditt namn;
tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden;
vårt dagliga bröd giv oss idag;
och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;
och inled oss icke i frestelse,
utan fräls oss ifrån ondo;
ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet.
Amen.
Varför finns bönen Fader Vår nedtecknad i Bibeln? Dopgåvan ville Ruth och Åshild påminna om deras och mormor Henny starka tro på Gud. Henny trodde på att i bönen kan man få svar på några av de grundläggande frågorna i livet. Henny lärde bönen tillsammans med Christina med knäppta händer, att be bönen, så värdet i bönen aldrig skulle glömmas bort. Christina tyckte om känslan av andlighet och som vuxen valde också Christina att ha en Gudstro, ett religöst sinnelag.
Favorit dopgåvan som Christina fick från Norge.
Christinas blå emaljskimrande hjärta. Baksidan har en guldplatta med den omtyckta bibliska ingraverade mönsterbönen,
Fader Vår.
Emaljhjärtat och halskedjan är i äkta guld.
En stolt pappa, Christer Folke Sören med första barnet på dopdagen, dottern Christina Maria ca 3 mån.
Gudmor Ingrid Wallsten bär Christina till dopet. En fin och kärleksfull kontakt mellan de båda. Prosten Svaren döpte Christina.
Mormor Henny, Christer och Turid, Christinas dopdag, 1 advent 1964.
Mormor Henny sitter längst åt höger på fotot. Hon har på sig en vacker marinblå spetsklänning med rund hals. Bredvid mormor Henny sitter Christer. Klädd i tunn blankskimrande kostym, vit skjorta och slips, så snyggt. Turid har på sig en söt mellanblå spetsklänning med vacker spetsrundning, precis lagom och som visar inte för mycket... Ett nätt halsband syns diskret. Håruppsättningen är 60 talets populära dupering med ett sött spänne.
Den vackra blå spetsklänningen är en av få kläder som Turid har sparat och som hon bevarar i sin garderob.
Det här kortet är en favorit. Precis så här var underbara mormor Henny. Satt alltid så fint värdigt med rakryggad hållning och händerna i knät. Det svarta skimrande håret var omsorgsfullt klippt och lockat på bästa sätt. Och ni anar inte hur gott hon doftade. Mormor Henny hade alltid vid sådana här tillfällen omsorgsfullt väldoftande parfymer, ofta blommiga toner. Klänningen hade en sömmerska sytt till henne. Mormor sydde mycket själv men när det skulle vara extra fint unnade hon sig en sömmerska som exakt mätte hennes mått och sydde upp klänningar åt henne. Respektfullt, värdigt och vackert!
Anette, Evelyne 1 år. Lillasyster till Christina Maria.
Anette Evelyne föddes på Vänerborgs BB, oktober 1965. Namnet Anette efter mormor Hennys mor Magna Anette
och Evelyne efter Turids kusin i Norge.
Pappa Christer Folke Sören och andra barnet, Anette Evelyne, dopdag. Anette har likadan dopklänning som storasyster
Christina hade på sitt dop.. Gudmor var Inga Stenberg, Turids barndoms väninna.
Anette fick också likadan dopgåva från Norge som storasyster Christina, ett emaljhjärta men i rosa färg med Fader Vår ingraverat på baksidan. Mormor Henny lärde även lillasyster Anette om sin Gudstro men Anette valde att inte inte bli Gudstroende. Religösa andliga tankegångar passade helt enkelt inte in i Anettes liv.
Från vänster, Mormor Henny 67 år, Christina 2 år, Turid 22 är, Gammelmormor Magna (Hennys mor) och Anette 8 mån.
Fotot togs när mormor Henny tog med sin familj till Norge, 10 juni 1966. Här gästas Gammelmormor Magna i sitt fina hem, huset på Böleveien 53 Skien, Norge. Mormor Hennys älskade barndomshem.
Christina tyckte lillasyster var så mjuk och go så det blev många kramar, pussar och klappar på lillasystern som, ja lillasystern kan man säga, var en mycket tålmodig lillasyster...
5 generationer kvinnor. Gammelmormor Magna, mormor Henny, mamma Turid, 1:a dottern Christina och 2:a dottern Anette.
Underbara mormor Henny ute på tur i Telemarken, Norge, 70 tal. Mormor tyckte mycket om att ha på sig byxor när hon var på tur och gärna en jackskjorta över ett linne. Även många andra i Norge klädde sig så här under 70 talet. Mormor var noga med att kläder skulle matcha i färg. Henny håller i en av sina väskor som hon hade med sig på sina resor, varsamt. När hon var ute på resor hade hon med sig lite av varje i sina väskor. Fina väskor hade betydelse för mormor. Och det var med respekt man mottog något från mormors väska...
Så här såg mormor Henny alltid ut, fin i håret, gick till frisören och fick håret lagt och lockat. Henny färgade sitt hår när hon blev gråhårig, hon fick mer färg i ansiktet då och det gjorde att hon nog att hon såg 10 år yngre ut... Alltid välstrukna kläder, rena skor och alltid fin kroppshållning. Det inspirerade Christina som uppskattade stort mormorn och ville likna sin godhjärtade
mormor Henny!
Julafton hemma hos morfar Sven och mormor Henny. Foto på mormors pyntade gran i TV rummet. Några av alla julklappar syns på fotot!
Det var en mycket högtidlig, varm och mysig dag hos morfar och mormor. Finrummet var dukat med finaste servisen och doften från mormor Hennys julmat fyllde hela huset med alla mysiga levande ljus överallt, knastrande brasan i öppna spisen och lila/blå hyacinter...
Christina sitter vid pianot och spelar och sjunger med sin syster denna julafton.
Anettes 4:e födelsedag, 23 oktober 1969. Födelsedagstårtan är hembakad och till tårtan, serverades goda småkakor! Morfar Sven och mormor Henny är inbjudna till firandet hos Turid. Christina (5 år) sitter som hon brukade göra i sin morfars knä och morfar håller kärleksfullt sitt barnbarn. Servisen som TV rums bordet är uppdukat med är en av Christinas favoritserviser, tycker mycket om det vita porslinet med silverkant som finservis. Morfar och mormor tyckte oerhört mycket om att träffa sina barnbarn och glädjen från de båda kan man inte ta miste på! Sen är det troligen också så att morfar Sven har sagt något roligt för det brukade han göra, tajmingen träffade alltid rätt och fick alla att skratta.
Det var alltid oerhört högtidligt när både morfar och mormor kom på besök och det blev alltid ett oförglömligt minne med allt härligt kärleksfullt som de båda gav till sina barnbarn!
Två små systrar, Christina höger och Anette., Parken i centrum av Skien, Telemarken Norge 1970 tal.
Norge 1970 tal, Marry till vänster och mormor Henny.
Henny och Marry var mycket duktiga på handarbete. De stickade, virkade och broderade. Henny stickade en dräkt
till Christina när hon var två år och Henny stickade dräkter till både Christina och Anette när de blev större, även norska folkdräkter till Christina och Anette. Lusekoftor stickade mormor till sig själv och Sven. Marry har på kortet också på sig sin en egen stickade lusekofta. Mormor Henny broderade tavlor och kuddar. Virkade vackra spetsdukar och grytlappar. Henny och Marry satt ofta och handarbetade tillsammans när de träffades.
Mormor Hennys Norge var henne alltid kär om hjärtat. När hon var med sina allra närmaste då hon besökte sitt uppväxtland, Norge var Henny oerhört lycklig. På fotot har Henny på sig sin egen stickade lusekofta med knäppe av metallbeslag, bekväma byxor när hon var på tur och ofta hade Henny träskors liknande skor fast med gummisula under. Här har Henny vita träskor med brett spänne. Ingen ovanlig klädsel i Norge på 70 talet.
I Norge har man en månghundraårig tradition att sticka tröja, jacka, och lusekofta, alla former och modeller av äkta norska ulltröjor. Ullen växer på norska får som utvecklat en kraftigare ull på grund av hårda vintern och starka iskalla vindarna. Fåren klipps med största omsorg om djuren. Deras ull gör varje lusekofta mer motståndskraftiga mot kyla och smuts än om ullen använts från andra raser. Bara på Island och Färöarna finns det något som liknar den norska kvaliteten. En perfekt julklapp eller present.
Det finns en intressant historia om lusekoftor. Följande är inhämtat från media:
Lusekoftan, med sina många varianter, räknas idag som en viktig del av det norska kulturarvet. En lusekofta (setesdalsgenser) är traditionellt norskt plagg som härstammar från 1800-talet. Lusekoftan är en långärmad stickad tröja i ylle. Den går ofta
i svarta, grå och vita nyanser, ullens naturliga färger.
Lusekoftan härstammar från en stickad tröja som används i den manliga folkdräkten i Valle, Setesdalen i Aust-Agder fylke i Norge. Den är dokumenterad tillbaka till 1848. Hur mönstret uppkom är inte bevisat men är förmodligen inspirerad av de tidiga så kallade nattröjorna som var stickade i silke. Dessa nattröjor användes som underplagg och ansågs mycket exklusiva. De var mönsterstickade där mönstret, som ofta bestod av så kallade åttebladrosor, stickades med aviga maskor på en slätstickad botten. Så småningom spred sig detta mode från högreståndsbefolkningen till allmogen. I Norge resulterade detta i att mönstret förvandlades till tvåfärgstickning, förmodligen i sin tur även inspirerad av Fair Isle-mönster och de traditionella fiskartröjorna från Island, Holland och Frankrike.
Det berömda lus-mönstret, med enstaka maskor har också uppkommit genom inspiration från andra stickmönster. Tröjan stickades i svart ullgarn med mönstret i vitt och användes först under folkdräktens jacka. Så småningom användes den utan jacka över. Eftersom folkdräktens byxor har en hög midja, doldes tröjans underdel och stickades därför vit, den skulle ju inte synas och kunde därför vara enklare. Tröjans sprund och manschetter är rikt broderade med den traditionella broderitekniken från området, "løyesaum", där motivet består av blomstermotiv i starka färger. Sprundet hålls ihop med tennspännen. Mönstret publicerades i Annichen Sibbern Bøhns bok "Norske strikkemønstre" 1929. Mönstret togs under 1920-talet upp av garn producenter som gav ut stickbeskrivningar. Den öppna koftan skapades först i början av 1930-talet och det var först 1935 som kvinnor började bära lusekofta. Fler och fler varianter av mönster skapades. År 1952 skapades varianten med den så kallade "marius-gensern", stickad av den norske slalomåkaren och OS-guldmedaljören Marius Eriksens mor Bitten Eriksen. Mönstret räknas idag som ett av de mest populära.
Christina 2 år har på sig mormor Hennys stickade dräkt.
Christina till höger och systern hos fotografen i Borås. Innan fotograferingen hade Turid tagit med sina döttrar till hårfrisörskan för att göra prinsessa korkskruvar i håret. Det var det finaste systrarna kunde ha i håret. Christina och systern hade också fått lära sig att stå fint när de var finklädda. Det var mycket stolt och högtidligt ögonblick att få ha på sig mormor Hennys egen sydda folkdräkter. Skorna har en annan historia. Det var mormor Henny som omsorgsfullt hade valt ut och köpt de fina röda skorna med äkta skinn och svart skosnöre. Då skorna var gjorda av kraftigt skinn satt de hårt runt fötterna och gjorde lite ont, men det fick det göra på den fotograferande högtidsdagen.
Semester i Norge, Skien Telemarken. Mormor Hennys barndomsstad. Här är semester besöket hos Anne-Marie och Wenche.
Till höger Christina sitter i knät på Wenche. Mormor Henny och systern sitter på en filt. Lekdag med söta mormor Henny och våra dockor och dockvagnar. Mormor Henny var lika fin i håret som alltid och hon har på sig en av hennes alla favoritklänningar. Kommer i håg att denna klänning var sydd i kraftigare sidentyg och att mormor doftade så gott.
Mormor Henny sitter i mitten. Till vänster Hennys syster, Marry och till höger Christina. Semester i Skien Norge, på tur med Marry. Henny och Marry hade oftast skräddarsydda klänningar på sig när de var ute på tur. Christina tyckte de var väldigt fina och beundrade deras omsorgsfullt fina lockiga hår.
Älskade mormor Henny bestämde när hon var på semester
i Skien Telemarken Norge med sin bror Erling, att de skulle åka på tur med hans båt. Picknickkorgen var packad. Nu var det bara så att flytvästarna som fanns i båten var för stora och lillasystern ville inte ha den på sig. Men mormor Henny och Turid förmanade att det var vi tvungna att ha och manade Christina, till vänster att tycka om det så att lillasyster också ville ha den på sig. Christinas uttryck visar hon tog det hela på allvar för att det skulle bli bra. Systerns obekväma min är talande och höll i sig lite hela båtresan.
En ung Nils-Henrik kör motorbåten. Son till Hennys bror Erling och hans fru Åshild. Christinas och Anettes 2:a kusin.
Efter en stunds båtresa blev det picknick på klipporna med havet omkring. Åshild, Erlings fru håller på att göra i ordning alla godsaker. Nils Henrik hade satt sig på klipporna och frågade lilla Christina om hon också ville sätta sig bredvid och det ville Christina. Nils Henrik bjöd på goda russin! Nils Henrik blev f r o m denna dag, Christinas favoritkusin.
När mormor Henny lekte med sina barnbarn var lyckan total. Livet om somrarna skulle njutas till 100 %. Det behövde inte vara så märkvärdigt, i all enkelhet, bara att ha och rå om varandra. Det var mormor Henny som såg till att det blev så när alla var med i Norge. Och att vara med varandra i all älskvärdhet, gjorde somrarna fullständigt underbara.
Mormor Henny såg verkligen till att allt skedde med respekt och kärleksfull omtanke om varandra, det förekom aldrig, aggretioner, konflikter o s v. Den beskärda delen fick barnbarnen så det räckte i andra sammanhang tyckte mormor Henny.
Christina, 5 år första raden, andra från vänster, röd blomma. Systern första raden andra från höger, gul blomma. Söndagskolans, Missionskyrkans, sommar avslutning 1969.
"Lördagsträffen", Söndagskolan i Fritsla, maj 1973 . Christina och Anette sitter i mitten och har på sig spetsblus och gul kjol. Christina till vänster och systern höger. Sjunger och spelar tillsammans med barnen på Söndagskolans lördagsträff.
Lite skoj och lek hinner man också med på Söndagsskolan. Christina och systern leker lite med varandra (i mitten av fotot) och
har på sig dagen till ära, vit spetsblus och gul kjol.
Mormor Henny var Söndagsskolelärarinna i Missionskyrkan, Fritsla. Mormor tog ofta med sina dotter döttrar till olika aktiviteter i Missionkyrkans Söndagsskola bland annat högtidsfiranden och Söndagsskoleaktiviteter. Henny hade en stark Gudstro och sjöng många psalmer och spelade på cittra och piano. Henny sjöng med mjuk ljus stämma. Hon hade en ljus mjuk finstämd röst. Christina kan fortfarande i minnet höra henne sjunga. Upplevelsen när hon sjöng och spelade på sin cittra och pianot, glömmer man aldrig.
Turid spelar på mormor Hennys piano och sjunger tillsammans med Christina till vänster och systern.
Vackra fina blanka svarta pianot syns närmast med sitt notställ. De fina broderade tavlorna har mormor Henny gjort. Finrummet med det väldesignade bordet med tillhörande skänk syns baktill. Det var där som de fantastiska väl förberedda middagarna serverades hemma hos Sven och Henny!
Pianot var placerat i deras TV rum och det var mormor Henny som spelade mest på pianot och sjöng. Det gjorde hon ofta när Christina kom på besök. Turid tog pianolektioner som liten med en privat pianolärare som kom hem till dem och blev också mycket duktig på att spela piano.
En symfoni som mormor Henny älskade att lyssna på var: An der schönen blauen Donau, Op. 314. Då njöt mormor och tystnaden var total i huset, minns Christina!
Mormor Henny som tyckte så mycket om sång och musik, var också hon som lärde Christina och systern att med glädje, sjunga och spela från det de var små flickor. Det skulle vara något som de själva skulle tycka om och var givande, annars behövde de ju naturligtvis inte sjunga och spela.
Nu råkade det vara så att både Christina och systern visade sig, kunde spela instrument och tyckte mycket om att sjunga själva och hade musiköra. Christina och systern var med och sjöng i Kyrkans Kantatekör i Fritsla. Christina fortsatte längst med att sjunga i Kantatekyrkokören.
Christina och systern började på den kommunala musikskolan. Christina lärde sig spela först flöjt och sedan på piano. Systern lärde sig också spela på flöjt först och sedan fiol. Men det var framförallt Christina som kom att tycka mest om att sjunga, lyssna på klassisk musik och visor.
Wiener Philharmoniker - An der schönen blauen Donau, Op. 314, 2014.
Hallonplockning i skogen i Fritsla. Morfar Sven sitter i stolen med hög rygg. När Sven blev äldre hade han ofta hängslen. Svens specialtillverkade skor syns tydligt. Framförallt höger benet har ett längre benstöd av järn, det gick ända upp till Svens lår på benet, man kan se benstödet vid höger sko. Mormor Henny har på sig sina fina gummistövlar och har virat scarfsen om håret på sitt speciella sätt som också var vanligt på 40 talet... Christina i röd t shirt och Anette i grön. Fikapaus med pickninck vid hallonbuskarna i närheten... Den gröna DAF:en har morfar Sven köpt till Turid. Det blev en DAF för det var en liten lätthanterlig bil som även var bensinsnål.
När ljuvliga sommaren äntligen kom ville mormor Henny ta med oss ut för att plocka hallon i ett skogsområde. Det var mysigt! Mormor varnade för giftiga ormar som vi skulle akta oss för så det var bara att sätta på oss stora långa gummistövlar. Uh, det blev varmt och svettigt om fötterna men någon orm ville man ju inte råka ut för. Vi fick var sin korg att lägga hallonen i och det blev det full rulle för det skulle plockas massor av bär som mormor Henny skulle safta och göra sylt av. När vi var färdiga satte vi oss, svettiga av den lysande varma solen, i skuggan av granarna och drack mormors hemgjorda saft och underbara goda smörgåsar och bullar! Ofta gjorde mormor Henny smörgåsar med vitlöksalami eller rökt skinkpålägg till Christina och Anette som tyckte det var jättegott. Mormors fina kaffekoppar var med denna gång och fina kaffetermosen i silver.
Fotot visar en cittra som liknade cittran som mormor Henny själv hade och spelade på och sjöng visor till. Mormors kära cittra var en liggande svart med vackra målade blommor, utan hals. Mormor Henny använde en liten plastbricka mellan pek och långfingret med ena handen när hon spelade på sin kära Cittra. Kommer aldrig att glömma mormors finstämda ljusa mjuka sångröst när hon sjöng och spelade hjärtligt för oss.
Instrumentet cittra vet vi inte så mycket om, t e x varför mormor valde det lite ovanliga instrumentet eller hur hon lärde sig spela på den. Vi har forskat lite om historien omkring cittra. Ljudet låter som en Harpa fast inte lika starkt. Om man aldrig hört talas om instrumentet är historien intressant...
cittra är ett stränginstrument som man ligger på knät eller på ett bord vid spelandet; strängarna knäpps med fingrarna. Den har vanligen 5 melodisträngar. Växlande antal ackordiskt stämda ackompanjemangs-strängar. Ett folkligt instrument, mest använt i Centraleuropa. Härstammar från medeltida psalteriet; primitiva former är ty. Scheitholt, sv. hummel, norska langleik m.fl. I nyare form hör cittran hemma i Sydtyskland och länderna kring Alperna. Liggande cittra, alpcittra, bergcittra består av resonanslåda
(i huvudsak rektangulär, utan hals), 5 spelsträngar över gripbrädet med tvärband och 30-tal ackompanjemang strängar utan gripbräde.
Ett känt solo för cittra finns i Johannes Strauss' vals Geschichten aus dem Wienerwald. Som också har blivit en av Christinas favoriter att lyssna på. Ackordcittra med strängar gruppvis stämda i ackorden. Lyssna här, Geschichten aus dem Wienerwald, Live in Vienna, 1990, i Geschisten aus dem Wienerwald kan man både se och höra kända solot med cittran...
Geschichten aus dem Wienerwald, Live in Vienna, 1990.
https://www.youtube.com/watch?v=-6GYk0YhjOo
Cittra och Nyckeharpa, Järfälla Spelmän mars 2021, Tranafton av Barbro Tällman. Låten finns i Järfälla Spelmäns
nothäfte från november 2021.
https://www.youtube.com/watch?v=IVPGVe-69sk
Mormor Henny till vänster, morfar Sven, Christina (12 år) och mormors bror Peder Hansen. Per Peders son och Turid.
Det är systern som tar fotot i Sven och Hennys trädgård en sommardag 1976. Som ni ser så finns det ett kryss på Per och det finns en liten gullig historia om kusinen Per. Mormor Hennys bror Peders son Per var pojken som mormor Henny tyckte var en mycket "dejlig pen gutt", (trevlig, söt pojke). En fin pojke och väldigt snäll tyckte mormor Henny.
När Peder och Per var och hälsade på Sven och Henny fick Per ibland sova i deras dubbelsäng. När Christina och systern kom och hälsade på vid ett tillfälle viskade Henny, "om ni är tysta nu så kan vi smyga oss in och titta på Per när han sover. Oj oj vad vi blev både blyga och nyfikna på kusinen, hur den dejligt pena gutten såg ut när han sov måntro?... Per vaknade ganska snart när vi stod och tittade på honom och sen skrattade vi gott allihop... En eftermiddag när mormor Henny med sin familj var och hälsade på Peder och Rut i Telemarken Skien tog Per med Christina och systern för att köpa "is" (glass) och höll Christina och systern som var då ca 10 års åldern i varsin hand under hela promenaden till kiosken...
Christina i rosa poncho och systern i grön. Margaretha flätor i håret denna dag.
Mormor Hennys dotter döttrar, Christina i lila poncho och systern i grön. Turid tar fotot för att föreviga mormor Hennys praktfulla lupinslänt! Det är Turid som omsorgsfullt har stickat 70 tals ponchorna.
Mormor Henny och brodern Erling, 1972. Två syskon som till utseendet var mycket lika och som tyckte väldigt mycket om varandra och umgicks mycket. Mestadels när mormor var och hälsade på i sitt älskade Norge. Det var Erling och Marry som mormor Henny umgicks mest med av syskonen och som vi också lärde känna allra mest.
Erling var Turids morbror och det är i hennes kök som de båda sitter när kortet togs. Turid tyckte mycket om kulturen i Dalarna så i Turids hem var det inrett i 60-70 tals stil och med dalamo stil. Helt olikt inredningen som mormor Henny hade med sin slottsinspirerande stil eller som mormor Henny uttryckte det, originalinredningen, vilket hon aldrig ändrade på oavsett heminrednings trenderna.
Så här uppklädda var Henny och Erling när de kom på besök. Livet skulle firas varenda minut tillsammans och det var alltid som en högtids stund tillsammans dem. Ett privilegium att få haft så fina människor runt sig. Allt skulle tas tillvara och alltid med ett oerhört vänlig omsorgsfullt, värdigt umgänge tillsammans. Mycket fint minne att ha med sig i livet...
Christina (8 år) och Erling 1972. Att det var högtidligt med mormors besök från Norge märks på Christina, hur Christina sitter
i soffan som minsann dagen till ära är lite blyg och extra fokuserad när Erling hälsar på och pratar norska med henne. Dessutom var Erling en otroligt godhjärtad och älskvärd person, förresten det var alla våra släktingar i Norge, familjära och gott vänliga på alla sätt. Kramades alltid när vi träffades och var nära hela tiden när man hälsade på i Norge. Det ser man på kortet att Erling sitter kärvänligt nära Christina och håller om henne med vänster armen, att hon kan känna sig trygg med Erling. Erling var så lik mormor Henny på många sätt och var en mycket behaglig och lätt person att tycka om och bli fäst vid. Erling var en av Turids morbrors bröder och Turid tyckte mycket om sin snälla morbror Erling. När vi hälsade på i Norge så var det just också besöken hos Erling och hans fru Åshild och deras son Nils Henrik i Skien som var en del av vårt eget Norge!
Fotot är taget i Turids TV rum, 3 rums lägenhet i Fritsla.
Två systrar, Christina Maria och Anette Evelyne på färjeresa i Norge 70 talet.
När Turid hade tagit körkort på 60 talet och morfar Sven hade köpt en bil till Turid behövde inte längre mormor Henny
ta tåget till Skien Norge. Nu åkte vi allihop i Turids bil ända till Skien. Men Turid körde inte via Oslo utan körde till Moss-Horten och tog bilfärjan Moss-Horten för att komma till Skien från Sverige. Det var liksom milstolpen till vårt Norge. Det var när vi hade kommit fram till kajen till bilfärjan Moss-Horten, hur långt vi än hade kört innan dess så var bilfärjan Moss-Horten inträdeskanalen till vårt eget Norge, Skien!
Lyckliga pirret i magen sattes igång och norska känslan kom över oss fullständigt när vi kom till Moss-Horten. Nu, snart så skulle vi vara i vårt älskade Skien...! Bara att köra bilen in på färjan var ett äventyr för sig. Alltid spännande att se vart bilen skulle parkeras i färjan. Det fanns nämligen två våningar i färjan till att parkera bilarna på och ni må tro det dånade när bilarna körde upp på ramparna in i färjan. Dessutom satt man alldeles stilla och tyst med andan i halsen för nu gällde det ju att Turid skulle träffa rätt med bilhjulen för att bilen skulle komma rakt och inte snett in med bilhjulen i bilfärjan... Oj oj oj spänningen var total. Alla i bilen satt andaktigt tysta tills bilen var inkörd i bilfärjan och så här blev det faktiskt varenda gång vi skulle åka bilfärja Moss-Horten i Norge.
Bilfärjan Moss-Horten kan man hitta online.
https://easygo.com/sv/betalstaelle/norge/basto-fosen-moss-horten
https://basto-fosen.no/rutetider/
Moss - Horten priser:
https://basto-fosen.no/priser/
Citat Hemsida: "Alle fartøyen har hyggelig og romslig café om bord der serverer et bredt utvalg av varm- og kaldretter og drikke. Alt til hyggelig priser, tilberedt og servert av serviceinnstilte og flinke medarbeidere".
Frokost om bord: Det sies at frokosten kanskje er dagens viktigste måltid. Den skal gi deg energi og sørge for at du kommer i gang med dagens gjøremål. Hva med å ta frokosten om bord? Hos oss får du et rundstykke eller havregrøt, juice fra Hervik og en kaffekopp for kun 49 kr. Spis den i vår salong mens du nyter turen over fjorden eller ta den med i bilen., vaffler og bakevarer; Historien til svelen strekker seg langt tilbake og blitt en erketypisk smakebit på fergene langs hele kysten i Norge. Du finner dem i litt ulike varianter, men vi mener selvsagt at våre sveler er best".
Citat från hemsida: Verdens største hel-elektriske ferge "Bastø Electric" ankom Horten 9.januar.
"Vi har arbeidet hardt over lang tid med å finne løsninger for elektrisk drift av våre seneste generasjonsferger, og tilhørende ladeinfrastruktur i både Moss og Horten. Vi gleder oss til å starte testingen og klargjøringen for å sette fergen i drift. Bastø Electric, som fergen heter, er planlagt satt i ordinær trafikk i løpet av februar 2020. Frem til da vil det foregå omfattende testing mot ladeinfrastruktur i Horten, klargjøring for drift og opplæring av mannskaper".
"Bastø Fosen og Torghatten-konsernet ønsker å være fremoverlente og ta samfunnsansvar i bidraget til det grønne skiftet. Vi vil også bygge om to av våre allerede eksisterende ferger til å bli hel-elektriske. Den ene ombyggingen starter allerede nå i februar, mens den andre starter høsten 2021. Vi gleder oss til å starte klargjøringen og testingen, og vi gleder oss til vise frem verdens største hel-elektriske ferge til våre passasjerer".
På kortet, Marry till vänster och Henny. Erling (Hennys bror) och fru Åshild. Peder (Hennys bror), Christina, Peders fru Rut
och systern.
När mormor Henny åkte till Norge varje sommar träffade hon alltid sina syskon och ofta gjordes dagsturer och besök till Lifjell, Skien Telemarken och självklart en mysig fika paus med picknickfiltar, termosar och mycket goda norskgjorda smörgåsar, oftast med majonäs på!
Mormor Henny till höger och vänster, systern Marry, Christina och systern. En härlig picknick sommardag, Norge 70 tal.
Hennys och Marrys väskor prydligt uppställda på marken. Marry liksom mormor Henny sydde sina klänningar själva men när de skulle vara extra fina fick en sömmerska ta mått och sy deras finklänningar.
Det var framförallt mormor Henny som älskade picknick i naturen, hon hade alltid med sig sin kopparfärgade termos och egengjorda mycket goda smörgåsar. Av någon anledning smakade, kaffe, smörgåsar och kakor ännu godare tillsammans med mormor Henny när vi satt ute på mormors picknick filt...
Christina till vänster och systern, Lifjäll Telemarken Norge, 70 tal.
Christina till höger och systern. Foto vid Lifjells "magnifika" utsikt, Telemarken Norge. 70 tal.
LIFJÄLL:
Lifjells bergsplatå i regionen Mid-Telemark är ett stort vandringsområde, cirka 200 km2, över 1000 meter över havet.
Vandringslederna varierar i längd och svårighet. Lika lämpliga för erfarna vandrare som för familjer med barn. Hela Mid-Telemark-regionen i en fantastisk panoramavy med dess långsträckta trädgårdar och vackert kulturlandskap.
Kartor och ruttbeskrivningar av Lifjellområdet finns i Bø. De flesta vandringsleder är väl markerade med skyltar. Utsikten är magnifik och under klara väderdagar kan man se hela vägen mot kusten Kragerø, Seljord och Kongsberg.
På Lifjell-bergsplatån hittar man många sjöar som är perfekta för öringfiske. Fisketillstånd finns att köpa i sportbutiken Brukås Sport i Bø (belägen på Bøgata 56) och på den norska webbsidan www.inatur.no (sök efter Lifjell).
Stuguthyrningen Lifjelltunet hyttepark (www.lifjelltunet.no) och Solstua Lodge och lägenheter (www.solstua.no) ligger några hundra meter från parkeringsplatsen vid Jønnbu, med märkta vandringsleder precis utanför dörren.
De populäraste sevärdheterna i Skien (förutom Lifjäll) är:
The Telemark Canal
Brekkeparken
Skien Fritidspark
The Adventure Factory
Skien Kirke
De bästa friluftsaktiviteterna i Skien enligt Tripadvisors resenärer är:
The Telemark Canal
Brekkeparken
Saint Michael's Cave
Telemarkskanalen
Henrik Ibsen Museum
Christina till höger och systern besöker en fäbod i Norge, 70 tal.
När mormor Henny och Christina var ute och promenerade en dag sa Henny "Christina du påminner så mycket om en flicka vid Fäbod i Norge"... Henny berättade att flickorna vid Fäbodarna i Norge, hade långt hår och brukade ropa på korna med
en speciell sång, kulning.
Jonna Jonton, Kulningsång.
https://www.youtube.com/watch?v=VNBVywLvu7k
https://www.youtube.com/watch?v=kon-h5Z5mdY
https://www.youtube.com/watch?v=XndtPdYmq40
Lite historia om fäbodar:
Sången var ett viktigt arbetsredskap och med särskilda rösttekniker kunde ensamma kvinnor på fäbodarna höras långväga. Det kallades att ”kula” (kulning) i Dalarna och kaukning i Jämtland/Härjedalen. Vid vallningen av djuren användes ett system av signaler i form av lockrop för att hålla kontakt med djuren. Signalsystemet fungerade även mellan fäbod och bygd. Lockropen behövdes för att hålla samman djurflockarna och för att kommunicera till grann fäbodarna när ett djur hade sprungit bort och måste letas upp. Avstånden var stora, och därför utvecklades en röstteknik som kan bära upp till flera kilometer, beroende på terrängen.
På fäbodarna fanns en gammal form av musik med musikinstrument som horn och lurar. Kohornet var vanligt på fäbodarna, framför allt för att sända budskap; det vill säga för att locka på djuren, för att skrämma bort rovdjur och för att sända budskap till andra på fäbodarna. Ett likvärdigt instrument är bockhorn med samma funktion och liknande klang. Även näverlurar har använts och tillverkat av granträ klätt med näver. Näverluren är ett naturhorn, och saknar därmed fingerhål eller ventiler.
Följ med på härlig vandring till en gammal Fäbod nedifrån fjorden upp över de vackra ängarna till Haukås fäbodar, där man får veta mer om forna tiders jordbruk och smaka på lokala delikatesser.Här välkomnas man av värdar som berättar om livet på gårdarna förr i tiden. Eftersom gårdarna nere i byn var små var man tvungen att utnyttja marker längre bort för att djuren skulle få mat. Varje sommar flyttades korna till sommarbetet där de mjölkades morgon och kväll. Dessa betesmarker kunde ligga så långt från byn att man var tvungen att bygga fäbodar, vilket var små hus där mjölkpigorna bodde. De gamla fäbodarna på Haukås restaurerades på 1990-talet och är nu bara minnen från svunna tider. Värdarna visar en del av den utrustning som användes och man får prova på att bära mjölkhinkar och kärna smör. Sedan kan du utforska platsen på egen hand och smaka på de lokala specialiteterna. På tillbakavägen går man på andra sidan dalen och passar då på att titta in
i den lokala lanthandeln.
https://www.hurtigrutenresan.se/utflykter/norge/2h-vandring-med-besok-pa-en-fabod/
I Norge använder man begreppen seter eller stöl som benämning för vad vi i Sverige oftast kallar Fäbod, eller regionalt Säter, Bod eller Bu. Det norska Säterbruket utgör i grunden samma kulturgeografiska yttring av ett extensivt nyttjande för betesdrift med tamboskap över hela det skandinaviska landskapet, på öar, efter kusterna, i skogarna och i fjällen. På motsvarande sätt har vi också samma historiska rötter i den tidigaste etableringen av boskapsskötsel i Norden med ingången i bondestenåldern, eller kanske rentav genom att extensiv boskapsskötsel banade väg för det utvecklingen av det egentliga jordbrukandet.
För 150 är sedan var det omkring 100 000 sätrar i Norge. Under 2018 var det omkring 830 kvar i aktivt bruk. Idag är det även i Norge som fritidsnyttjandet av de gamla byggnaderna dominerar. Säterbruk i Norge per definition utgör betesdrift med mjölkande djur. Detta skiljer sig från Sverige där vi i den nationella statistiken talar om ”fäbod i bruk” (med betesdjur, men inte enbart med mjölkproduktion).
Norge bevarar traditioner och kunskaper och hela det immateriella kulturarv kring mjölkproduktion och mjölkförädling som utgör den kulturhistoriska platt-formen för fäbodverksamheten: Det kulturarv som alltsedan domesticeringen av boskap innebar säsongsvis mjölkproduktion och förädling av mjölken till lagrings-bara produkter i form av främst smör, ost och mese inför vinterperioden. Förutsättningarna för fäbodbrukarna, extensiv betesdrift och livsmedelsförädling är nog i stora drag lika komplexa både i Sverige och Norge.
Även om säterbruket minskar även i Norge, så är denna driftsform, och framförallt det övriga utmarksbetet med frigående boskap, bevarat och mer utbrett i Norge än i Sverige.
Man har i Norge omkring 2 miljoner får (inkl lamm) på bete varje sommar, dessutom mer än 200 000 nötkreatur, mer än 50 000 getter samt några tusen hästar. Tillsammans nyttjar dessa betesdjur i grova drag en tredjedel av de drygt 13 miljoner hektar utmark i Norge som kategoriseras som användbar betesmark i kust, skog och fjäll.
Man bibehåller och utvecklar kunskaper och kompetens kring utmarksbruk och betesresurser som grund-läggande tillgångar för livsmedelsförsörjning, regional tillväxt och samhällsberedskap, frågor som är förankrade inom NIBIO, Norsk Institutt for bio-vetenskaplig forskning. NIBIO lyder direkt under Landbruks- och Matdepartementet, och det är Norges ledande institution för forskning och kunskapsutveckling inom bioekonomi – ekonomi från biologiska resurser i jord och skog. Något motsvarande kompetens- och kunskapscentrum kring fäbodbruk och utmarksbete finns inte i Sverige.
Gamla Svinesundsbron.
Ett kärt minne är när morfar Sven och mormor Henny skulle göra sin efterlängtade årliga resa till Svinesundsbron. När Turid hade tagit körkort på 60 talet och Sven köpt en bil till Turid öppnade det upp för många utflyktsresor. Det var på Hennys initiativ årliga resan gick till Svinesund. När mormor Henny semestrade med tåg i sitt älskade Skien Norge kunde hon inte ta med sig så många varor i koffertarna, det blev för tungt. Nu skulle hon köpa kilovis med socker, mjöl och smör som var så mycket billigare på Norska sidan.
Morfar Sven såg till att Svinesunds resan blev som en högtidsdag. Sven ville att ingenting han upplevde gick om intet och det innefattade också uppförande koder. Svinesunds resan gjordes på sommaren. Finkläderna hade tagits på, för resan betydde så oerhört mycket för Sven och Henny, då den gjordes bara en gång om året. Håret på Sven var välkammat och glänsande vackert, morfar Sven hade tjockt, skinande vackert hår och så här var det vid varje utflykts resa. Sven var, oavsett värk och annat lidande, noga med att sköta sitt hår. Och om det var någon som kunde hålla den goda stämningen uppe så vad det verkligen Sven. Sven tog alltid fram sitt bästa humör, alla sorger, bekymmer och sitt handikapp lade han 100 % åt sidan. Nu skulle vi allesammans njuta av resan och varandra och om det var någon som såg till att det blev så var det som sagt morfar Sven!
Självklart hade vi olika åsikter om det ena och andra men under en sådan en sådan här resa undveks allt som kunde leda till provokationer, höga röster eller osämja mot varandra. Tråkigt, kanske någon tycker. Ingenting händer ju utan utmaningar i samtal o s v… Men så upplevde ingen av oss att det blev. Vänligheten, godhetens kärleksfullhet, gjorde att vi även stundtals under resan kunde sitta alldeles tysta med varandra, det blev också en kommunikation, att bara njuta av resan, gladare än någonsin.
Sven berättade ofta trevliga historier, vad han upplevt och allt annat intressant han kom på. Christina satt ofta och lyssnade uppmärksamt på vuxenpratet och tyckte det var väldigt mysigt. Humoristiska historier berättades av morfar Sven som fick oss alla att brista ut i härliga skratt. Det liksom hörde till resan när morfar Sven var med! Att sitta i en liten bil, i så många timmar blev något alldeles speciellt tillsammans och det är något framförallt Christina tycker mycket om att göra än i dag. Värdesätta
i hjärtat det man får uppleva vid alla speciella tillfällen, här och nu!
Tillfällen att visa vänlighet finns överallt.
Det ser livet till.
Det uppstår alltid tillfällen att uttrycka
och praktisera godhet,
bara man upptäcker dem.
Piero Ferrucci
Sven satt fram med Turid som körde bilen (DAF) och mormor Henny i baksätet med Christina och Anette. För att vi inte skulle bli sura om vem mormor skulle sitt bredvid, därför satt Henny i mitten på baksätet. Resan till Svinesund var lång så vi fick vakna mycket tidigt. Lyckopirret i magen infann sig så fort vi satte oss i bilen. När vi körde till morfar och mormor så var just den vägen mer speciell denna dag än annars. Morfar och mormor väntade alltid på oss när vi kom. Henny vinkade inbjudande glatt till oss från trappan när vi körde in till huset. Christina och Anette brukade springa till mormor som genast gav en go kram. Den omfamnande välkomst kramen fick vi alltid när vi träffades.
Allt var redan klart att packa in i bilen, alla fika tillbehören hade packats ned i antingen Hennys korg eller kylväska. Man blev
så glad när man såg dem i sina fina kläder, morfar Sven i väl struken skjorta, omsorgsfullt pressade byxor och kavajen. Mormor Henny i sin fina skräddarsydda klänning och strumpor, båda så fräscha och fina i håret. Morfar Sven doftade gott rakvatten och mormor Henny blommig parfym. Resan tog flera timmar vilket innebar minst en fika paus vid vägen, med mormors nybryggda kaffe termos och hembakat och en stund till att också sträcka på benen.
När vi närmade oss Svinesund var glädjen stor, men först skulle vi alla, glada och nöjda av att ha äntligen kommit fram, först gå
in och växla pengar, till norska pengar, bara det i sig var en upplevelse. Christina och Anette fick alltid lite extra pengar av Sven och Henny. Glada gick alla tillbaka igen till bilen, stolta med våra norska pengar i plånboken. För om man skulle över till Norska sidan vid den här tiden, 70 talet var man tvungen att betala med norska pengar. Ja ni skulle sett oss när vi äntligen kom till Svinesundsbron, oj oj oj som vi hade väntat och längtat, nu skulle det äntligen ske!
Andaktningsfullt började vi åka över bron och mormor Henny sa TITTA NU HUR VACKERT DET ÄR, nja det var det säkert men nu var det så att Christina och Anette som små tyckte inte alls om för höga höjder så de satt mest och blundade under resan över bron och höll nästan andan. Morfar Sven hade mycket humor när han såg att vi alltid gjorde så och skojade vänligt med Christina och Anette. Dock när vi var över på norska sidan försvann allt direkt för nu skulle mormor Henny handla ett års kilovis med socker, mjöl och smör. Hon behövde det till saftning, syltning och bak och matlagningen!
Det var så mycket billigare 70 talet att köpa sådant i Norge än i Sverige. Henny hade skrivit en lapp om hur mycket hon skulle köpa, faktiskt också nästan räknat ut minsann priset för att få koll på hur mycket hon tjänade in på sitt köp! Mormor Henny hade en så härlig entusiastisk energi när hon skulle handla allt, också av att nu kunna vara i sitt älskade Norge! Sen hjälpte vi mormor att packa in alltihop i bagageluckan som allt blev lite baktung… Det är nog ingen som kan ana hur lycklig morfar Sven var. När vi kom till Svinesunds bron, njöt morfar Sven och då var det mormor Hennys dag, fanns morfar Sven lite i bakgrunden. Det tyckte Christina var en så vacker gest från morfar Sven som hon älskade så mycket!
Dessa årliga utflyktsdagar är fullständigt oförglömliga. Att vara snäll och kärleksfull betyder inte att man är svag eller ointelligent, tvärtom. Se citat om Solskenshjärnan. Inte visste man som liten att årliga utflykter skulle få så stor betydelse resten av livet men det visste morfar Sven! För morfar Sven tränade inte bara fysiskt sin kropp. I sin klokhet hade han insett att hjärnan också behöver tränas (inte bara med schackspel). Solskenssinnet är den svagare delen av hjärnan och behöver uppmärksammas och underhållas på ett speciellt sätt så det kan bli ett avtryck i sinnet. Det var Sven oerhört medveten om. Att bara vara, ha varandra, nära och kärt i all kärleksfull vänlighet berikade och stärkte livet i allt. Evigt tacksam över att fått uppleva dessa ljuvliga stunder med två helt fantastiska personer som Sven och Henny i sanning var.
Efter handlandet åt vi lunch. Sen gick vi shoppade vykort till släkten, vykort på Svinesundsbron och annat som fanns att köpa i Norge. T e x mormors favoritost, Gudbrandsdalen. En liknande mesost. hårdost med en söt kolaaktig smak. Passar som pålägg och som smaksättare i sås till vilt. Man kan också att ha den på varma våfflor.
Innan vi åkte hem skulle vi såklart äta favoritglassen, Norsk Diplom is. Mjukglass med pulverchoklad över.
Mormor Hennys absoluta favorit glass! Också Christinas.
Den är mer krämig och gräddig än svensk mjukglass, väldigt god. Rekommenderas varmt! Lova att äta den om ni är i Norge och hälsar på.
Fakta om Svinesundsbron:
Som en symbol för banden mellan Norge och Sverige invigdes Svinesundsbron den 15 juni 1946 av konung Håkon VII och kronprins Gustaf Adolf.
Nästan sextio år senare, den 10 juni 2005, invigdes den nya bron av kungarna Carl XVI Gustaf och Harald V.
Gamla Svinesundsbron byggdes 1939–1942 och är 420 meter lång med en segelfri höjd på 58 meter. Bron började byggas
den 1 april 1939. Ingvides den 15 juni 1946. Bron ersatte färja över sundet. Bron är smal enligt nutida svensk standard, men
har trottoarer på båda sidor, skyddade med vägräcken. Bron ligger ödsligt, det finns rastplatser, turistinformation och affärer
vid båda landfästena. På den norska sidan finns ett monument över femtioårsdagen av brons öppnande, med Norges och Sveriges kungars namnteckningar.
Den 10 juni 2005 öppnades en ny bro som fick överta namnet Svinesundsbron. Den gamla bron fick istället heta Gamla Svinesundsbron. Vägen var E6 till dess, men efter det kallas vägen på den svenska sidan länsväg O 1040, och fylkesvei 118
på den norska.
Sedan 1 juli 2005 är såväl Gamla Svinesundsbron som (Nya) Svinesundsbron avgiftsbelagda. Avgiften per passage är 24 kronor (20 NOK) för lätta fordon och 120 kronor (100 NOK) för tunga fordon. Pendlare erbjuds rabatt genom det nordiska samarbetet Easygo. Easygo är ett samarbete mellan Öresundsbrons Brobizz, Scandlines Autobizz och Norska Autopass. Tunga fordon med tillåten totalvikt över 3,5 ton får inte passera över den gamla bron, med undantag för linjetrafik och turistbussar, huvudsakligen för att det inte är någon tullstation längs vägen längre. För såväl motorcyklar som cyklister är det gratis att passera.
Den ökade gränshandeln av norrmän i Sverige har medfört en stor trafikintensitet på båda broarna, ett flertal köpcentrum anlagts nära gränsen.
Det bor över 150 000 personer i Norge inom 50 kilometer från bron och två miljoner inom 150 kilometer, de drar gärna nytta
av prisskillnaderna mellan länderna.
Wikipedia
En av många oförglömliga utflykter sommaren 1976, denna gång var vi på väg till Gränna, Jönköping. Vilka härliga glada minnen, söta mormor Henny dukar upp för picknick som hon älskade så mycket. Det hade aldrig blivit picknik utan mormor Henny och mormors kopparfärgade favorit termos som alltid var med. Vi hade aldrig stannat och ätit ute i sköna gröna naturen om det inte hade varit för söta mormor Henny. Christina och systern har med egna termosar denna utflykt.
Mormor Henny hade alltid välgjort lockat hår och kläder med lite norsk stilkänsla när hon var med på utflykts turer. Christina (12 år) har på sig sina rosa byxor, typiskt 70 tal. Turid syns vid sidan om Christina. I kylväskan på bordet finns många godsaker... Det är systern som tar fotot.
Det var ett riktigt äventyr på den här tiden att hitta rastplatser. Det fanns absolut inga mobiler eller gps att följa som kunde hjälpa till att hitta rastplatser. Det fick vi minsann hålla utkik efter och ibland var det inte det lättaste för när man åkte på motorvägen kunde man hitta en fin rastplats på andra sidan av vägen. Ja, ni kan ju ana hur det kunde gå till för att kunna komma till just så att säga, den rätta rastplatsen...
Hemmets Journal nr 38.
"Ständig stress och press
bryter ned hjärnan medan vila,
glädje och skratt bygger upp den!
Då ser vi livet i ljusare färger.
Fokusera på det positiva:
Solskenshjärnan är svag och
behöver hjälp för att hållas i trim.
Viktigt att alltid träna på att
uppskatta det som är bra i livet.
Låta den positiva känslan sjunka in i kroppen
och stanna upp ett tag
så att det blir ett avtryck i hjärnan".
Christina, Lucia (9 år) med luciatåget, Missionskyrkan Fritsla 13 dec 1973.
Morfar Sven skriver stolt en minneslapp till korten på dotter dottern Christina (9 år) som var Missions kyrkans Lucia 1973.
"Kristina var Lucia 13-12 1973, en vacker Lucia!"
Lucia 2015. Örgryte Kyrka, Göteborg.
https://www.youtube.com/watch?v=vl6o4mG25Ec
Lucia, Jonna Jinton.
https://www.youtube.com/watch?v=34xgG2q8KMQ
Light in the darkness, (Swedish Lucia Tradition), sång Jonna Jinton.
https://www.youtube.com/watch?v=C9f6zxo6X0s
Turid, Christina och lillasyster har en mycket stor släkt i Norge. Här kommer foton på några av alla släktingar i Norge!...
2:a kusinerna, Berndt och Anders. Christina hö och systern i mitten, 1969.
Fika med hembakad och välbryggt kaffe på en mysig ute veranda när Turid och Henny hälsade på släktingarna i Telemarken, Skien Norge.
Nils-Henrik 1970 tal.
Fotot är taget på Erlings båt till en picknick Telemarken, Norge. Nils Henrik är en av Christina och Anettes favoritkusiner i Norge. Nils Henriks pappa var mormor Hennys yngsta bror Erling och hans fru Åshilds första och enda barn. Nils-Henrik är musikalisk och spelade i en orkester under några år.
Marte född 7 aug 1985, Ina född 29 maj 1988 och Anja född 23 sept 1990.
Nils Henrik gifte sig med Heidi och fick tre döttrar.
Per Hansen född 27 augusti 1955.
Per gifte sig med... och fick tre söner.
Mormors bror Peder gifte sig med Ruth och de fick två barn, en dotter Kari och sonen Per.
Pers, äldsta son Henrik född 15 januari 1981.
Pers, mellersta son Magnus född 24 maj 1987.
Pers, yngsta son.
Vegard född 4 januari 1974.
Vegar gifte sig med Elin och de fick en dotter, Linnea. Vegar håller regelbundet kontakten med sin svenska släkt och skickar bland annat uppskattande högtidshälsningar.
Eigil är enda barnet och son till mormor Hennys syster Marry. Eigil gifte sig med Heidi och de fick två söner, Vegard
och Runar.
Vegard, sommaren 1974.
En mycket lycklig Christina (10 år) ska strax få köra lille kusinen Vegard i hans barnvagn. Christina beundrade stort den fantastiskt fina barnvagnen. Som också hade framförallt ett härligt gung när man körde den. Hjulen var stora bak och mindre fram vid handtaget. Lite 1800 tals känsla över den fantastiska barnvagnen som Christina tyckte så mycket om. Eigils fru Heidi hade bäddat barnvagnen med vitt och med ett mycket fluffigt duntäcke. Christina och Anette beundrade både lille kusinen Vegard som de träffade för första gången och hans fina barnvagn!
Foto, Eigil och Heidis camping i Norge.
Runar född 2 juli 1976.
Eigil (mormor syster Marrys son) och Heidis yngsta son.
Mormor Hennys bror Erlings son, Nils Henrik längst till hö med elgitarr.
Artikel Skienposten 4 november 2004. Konsert Borgestads Kirke, Allahelgons dag. Mormor Hennys bror Erlings son Nils Henrik, stående längst bak till höger.
Mormor Hennys äldsta syster Else Marie, mellersta son, Thorbjörn är med Skienspostens artikel angående Skiens lokalhistoria,
4 november 2004. "Sånn var´e på Böle".
Thorbjörn arbetade som banktjänsteman på en Bank i Skien till sin pension med betydande arbetsuppgifter.
Mormor Hennys familj hade eget hus på Böleveien i Skien Telemarken, Norge och Henny reste till barndomshuset under hela sitt liv, varje år och ibland flera gånger. För Christina och Anette var det just huset på Böleveien i Skien som var NORGE och när de hade semestrat en hel sommar där ville inte Christina åka hem igen, dock gjorde hon det motvilligt under tårar.